Artikel

DN Debatt 7 april 2009

Fredrik Reinfeldt, Statsminister

Maud Olofsson, Näringsminister, vice statsminister

Jan Björklund, Utbildningsminister

Göran Hägglund, Socialminister

Stödpaket till kommunerna ger tillskott på 17 miljarder

Regeringen presenterar vårpropositionens stora satsning: Vi har beslutat om ett engångsbelopp på 7 miljarder kronor till kommunsektorn för 2010 och 5 miljarder kronor i höjda statsbidrag för såväl 2011 som 2012. För att motverka uppsägningar tillför vi i vårpropositionen 7 miljarder kronor till kommuner och landsting för nästa år. Det betalas som ett engångsbelopp i december och fördelas efter kommunernas befolkningsstorlek. 70 procent går till kommunerna, 30 procent till landstingen. För 2011 och 2012 tillför vi ytterligare 5 miljarder per år i form av en höjning av de generella statsbidragen. Satsningen kan göras utan att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet äventyras. Vi vill också med förändringar i balanskravet ge kommunerna möjlighet att i framtiden samla i ladorna och använda sparade pengar under dåliga år. Det skriver Alliansregeringens partiledare i en gemensam artikel.

Trots våra insatser för att möta krisen har vi mycket svåra tider att vänta under kommande år. Även i Sverige väntar påtagligt fallande sysselsättning, stigande arbetslöshet och försvagade offentliga finanser. Det kommer kraftigt att begränsa de resurser som står till förfogande samt understryker vikten av att vi agerar långsiktigt och förmår göra rätt prioriteringar.

Vi menar att en av de viktigaste prioriteringarna under kommande år blir att slå vakt om välfärdens kärnverksamheter. Det handlar om att värna huvuduppdraget i kommunerna och landstingen, där mycket av denna människonära del av politiken bedrivs. Välfärden i kommunsektorn ger vård och omsorg till människor i livets olika skeden. Den är en viktig plats för våra barn och ger utbildning åt både unga och vuxna. Där arbetar mer än en miljon människor, lärare, sjuksköterskor, omsorgspesonal med flera, som utgör cirka 25 procent av alla sysselsatta i Sverige. Tyvärr ser vi nu hur krisen knackar även på välfärdens dörr.

Efter flera år med tydligt ökade resurser och tillskott försvagas nu inkomstutvecklingen i kommunsektorn och under 2009 förväntas sektorn som helhet redovisa ett underskott. Förutsättningarna ser därtill ut att ytterligare försämras under 2010. Att slå vakt om välfärden blir därför en uppgift som kommer att kräva ett politiskt ansvarstagande såväl nationellt, regionalt som lokalt. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att detta sker efter flera goda år. Resultatet före extraordinära poster var enligt preliminära uppgifter för 2008 8 miljarder kronor för kommunsektorn som helhet. De tre närmast föregående åren har kommunsektorn årligen uppvisat ett resultat på mellan 13 och 15 miljarder kronor. Kommunernas och landstingens samlade finansiella ställning och deras utgångsläge har därmed påtagligt stärkts.

Alliansregeringen har de senaste åren också tillfört kommunsektorn resurser vilket innebär att utgångsläget för att möta nedgången i Sveriges kommuner och landsting är starkare än det annars skulle ha varit. Vi har genom våra reformer gett skolan, sjukvården och äldreomsorgen betydande resurstillskott. Arbetsgivaravgifterna har sänkts både generellt och för unga. Därtill tillfaller värdeökningen av fastighetsavgiften kommunerna vilket även det innebär ett miljardtillskott innevarande år.

Totalt innebär de tillskott vi hittills gjort till kommunsektorn en nivåhöjning på över 20 miljarder kronor 2010 i förhållande till 2006.

På samma sätt som vi med detta markerat vikten av trygghet och kvalitet i välfärden måste politiken på lokal och regional nivå ta sitt ansvar i krisen. Den kommunala självstyrelsen måste gälla i både goda och dåliga tider. Uppgiften nu handlar om att sätta de för medborgarna viktiga verksamheterna som skolan, förskolan, äldreomsorgen och sjukvården främst i kommunernas och landstingens arbete.

Att hantera en ekonomiskt svår situation med att lägga besparingar på välfärden innan andra vägar att prioritera bland utgifterna är uttömda, är inte att använda varje skattekrona på bästa sätt. Det tål att understrykas.

Alliansregeringen kommer även fortsatt att göra vad vi kan för att värna välfärden och undvika neddragningar i de välfärdstjänster som kommunsektorn tillhandahåller. Samtidigt kan vi inte utlova resurser som inte finns. Krisen har slagit hårt mot hela den svenska ekonomin och kommer under kommande år att kraftigt begränsa möjligheten till nya reformer. Den som nu sätter i gång sedelpressarna eller låter underskotten skena i väg kommer snabbt att tvingas till både skattehöjningar och nedskärningar i välfärden. Det skulle fördjupa krisen, hota tryggheten och riskera att kraftigt försvåra återhämtningen.

Inför arbetet med regeringens vårproposition har vi noga prövat alla möjligheter till ytterligare tillskott till kommunsektorn för att värna välfärden och möta krisen. Trots de begränsningar som krisen medfört i form av ansträngda statsfinanser har vi också lyckats skapa en sådan öppning.

Det gör att vi nu kan avisera ett tillskott till välfärden i kommunsektorn motsvarande 7 miljarder kronor avsedda att användas under 2010. För åren 2011 respektive 2012 kan vi avisera tillskott om 5 miljarder kronor per år, i förhållande till statsbidragsnivån i budgetpropositionen för 2009.

Tillskottet för 2010 görs som en tillfällig stödåtgärd, motiverad av konjunkturläget, och är avsett att användas för att undvika uppsägningar i kommuner och landsting. Det kommer att betalas ut som ett engångsbelopp i december och fördelas som ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2009. Tillskottet bör periodiseras som en intäkt 2010 och kommer att fördelas med 70 procent till kommunerna respektive 30 procent till landstingen. För åren 2011 och 2012 sker resursförstärkningen som en höjning av de generella statsbidragen. Satsningen kan göras utan att äventyra de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet.

Alliansregeringens samlade resurstillskott till kommunsektorn blir med detta besked nästan 28 miljarder kronor högre 2010 jämfört med 2006. Det innebär att kommunsektorn får viktig hjälp att hantera en snabbt uppkommen svår ekonomisk situation. Det till trots kommer det att krävas betydande politiskt ledarskap och åtgärder för att nå ekonomisk balans i många kommuner och landsting.

Vi menar att tydliga signaler som denna är centrala för att skapa stabila planeringsförutsättningar i oroliga tider. Med förstärkningen ges förstärkt stöd för kommunsektorn att säkra den grundläggande välfärden genom resurser till verksamheter som skola, omsorg och sjukvård när ekonomin nu snabbt försämras. Resurserna blir också ett viktigt verktyg för att motverka ökad arbetslöshet till följd av uppsägningar i kommuner och landsting.

Alliansregeringen är medveten om hur dagens krav på balans i budgeten påverkar kommunsektorn och avser inom kort att se över om förändringar i balanskravet och andra aktuella redovisningsfrågor bör göras. Vi vill bland annat pröva om det går att ge drivkrafter för ekonomiskt sunda och välskötta kommuner eller landsting att spara pengar i goda år för att i viss utsträckning kunna användas under dåliga år. Detta ska dock göras utan att ge avkall på kommunallagens krav om god ekonomisk hushållning.

I tider av ekonomisk kris är det viktigt att samlas kring de värderingar som håller samman det svenska samhället. Människors makt över den egna vardagen, arbetslinjen, en strävan att uppnå full sysselsättning samt en välfungerande och skattefinansierad välfärd är alla tydliga delar i vad vi vill ska känneteckna Sverige.

Vi vet att vi har en svår tid framför oss under vilken den globala krisen kommer att kasta sin skugga. Våra möjligheter att möta krisen kommer att vara begränsade, men vi kommer att göra allt vi kan för att Sverige ska stå emot nedgången och hävda sig väl när vändningen kommer. Vi kommer fortsatt att ta vår utgångspunkt i vår tilltro till den enskilda människan, sätta jobben främst och göra vårt yttersta för att värna kärnan i den svenska välfärden.

Fredrik Reinfeldt

Maud Olofsson

Jan Björklund

Göran Hägglund