Leif Lindahl (Fp) debattinlägg från talarstolen i kommunfullmäktige 2004-10-27 i samband med kommunens svar på en av Leif Lindahl (Fp), Lars Larsson (M), Bert Parsmo (Kd) samt Eija Ahonen-Petterson (C) inlämnad motion 2001 där man önskade en redovisning av projektet ”Gyttorps Centrum”.

Leif Lindahl (Fp):

Projektet ”Gyttorps Centrum” torde väl vara ett av de största projekt som genomförts i Nora kommun.

Det är väl då ganska naturligt att många anser det viktigt att sedan projektet slutförts, en redovisning sker, så att alla kan bilda sig en uppfattning om resultatet av projektet.

Vi 4 borgerliga partier begärde i början av år 2001 en redovisning av hela projektet i ett samlat dokument där bevekelsegrunderna för kommunens köp av Gyttorpsbostäderna skulle framgå liksom konkurrenssituationen vid köptillfället samt investeringar med mera som kan vara av intresse för att man skall kunna göra en helhetsbedömning av projektet.

År 2002 sålde kommunen samtliga Gyttorpsfastigheter till Norabostäder AB. Vid det tillfället redovisades en sammanställning av projektet tillsammans med förändringar av kostnader i förhållande till de ursprungliga beräknade kostnaderna.

Det är den sammanställningen som finns bifogat dagens remissvar.

Av detta dokument framgår det att den totala bruttokostnaden för hela projektet uppgått till 61,2 milj. Kr mot beräknade 43,2 milj. Kr. En fördyring på 18 milj. Kr således.

I denna fördyring ingår då kostnader på c:a 5 milj. Kr. för inrättandet av äldreboendet Dalgården samt ett trapphusboende för funktionshindrade personer.

Beslutet om inrättandet av Dalgården togs i ett särskilt ärende på Kommunfullmäktige och mot detta beslut reserverade sig samtliga borgerliga partiet eftersom vi menade att det fanns både billigare och smidigare lösningar till att lösa problematiken med det över tid varierande behovet av äldreomsorgsplatser.

Dalgården är ju numera nedlagd efter endast några år i bruk och man kan ju fråga sig hur förståndigt det var att lägga 5 milj. Kr av skattebetalarnas pengar på något som efter bara några år kom att läggas ned.

Från den totala bruttosumman på 61,2 milj. Kr i projektet ”Gyttorps Centrum” bör man räkna bort 14,2 milj. Kr som kommunen fått i bidrag från Länsstyrelsen.

Kvarstår gör då 47,0 milj. Kr vilket också redovisas som kommunens nettokostnad för inköpet vilket var på 16 milj. Kr samt övriga kostnader i samband med renoveringen av fastigheterna.

För att ekonomiskt klara av detta har kommunen tagit upp lån på 39 milj. Kr.

Som framgår av svaret på vår motion så var de två viktigaste förutsättningarna för projektet att uthyrningsgraden skulle kunna förbättras samt att räntebidragen skulle uppgå till den kalkylerade nivån på 32,8 milj. Kr.

Under debatten på kommunfullmäktiges sammanträde den 31 oktober 1995, alltså nästan på dagen 9 år sedan, då beslutet om inköp av Gyttorpsfastigheterna skulla tas, så ifrågasatte vi borgerliga partier, rimligheten i att betala 16 milj. Kr för ett antal fastigheter vars ägare var försatt i konkurs och där det inte ens fanns en konkurrenssituation.

Vi menade att köpeskillingen på 16 milj. Kr var alldeles för hög.

Som svar fick vi då att detta var det lägsta belopp enligt SBAB (Sveriges Bostadsfinansieringsbolag AB) vid vilket räntebidrag kunde utgå och dessa var beräknade till 32,8 milj. Kr. totalt

Vi menade dock att det inte fanns någon garanti för att inte räntebidragen skulle komma att ändras.

Det visade sig sedan också att redan året efter så ändrades just reglerna för räntebidrag och av de kalkylerade räntebidragen på 32,8 milj. kr så fick kommunen endast 8 milj. Kr.

Kommunen betalade alltså ut 16 milj. Kr. för att få in 8.

Vi pekade särskilt på att det var två riskfaktorer som måste vägas in – nämligen uthyrningsgraden och räntebidragsdelen.

När det gäller uthyrningsgraden så är idag 95 istället för beräknade 110 av de totalt 125 lägenheterna uthyrda enligt kommunchefens skrivelse.

Vi menade att den ekonomiska kalkylen byggde på antaganden som var ytterst osäkra och att ärendet skull återremitteras för att utredas ytterligare.

För att visa att vi inte var negativa till att medverka till att ta ansvar för Gyttorpsområdet så presenterade vi också ett förslag till lösning för vilket vi dock inte fick något gehör.

Vi hade inte heller blivit övertygade om att det skulle vara omöjligt att få någon storleksordning av ekonomiskt bidrag från länsstyrelsen om vi avstod från att restaurera och istället ev. önskade riva någon del av bostadsbeståndet. Det som i så fall diskuterades som rivningsaktuellt var Arken.

Då vårt formella yrkande om återremiss avslogs med röstsiffrorna 19-16 så reserverade sig samtliga borgerliga ledamöter samt dessutom en miljöpartist samt en socialdemokrat mot beslutet till förmån för återremissyrkandet.

Nu har vi ju så här nio år efteråt fått en sammanfattning av projektet enligt vår begäran och var och en må väl själv fundera över om detta var ett bra projekt eller inte. Bra, tycker jag nog det blev när det gäller den rent byggnadsmässiga restaureringen.

Kommunen har ju fått utmärkelser för denna i form av ett Europa Nostra pris och i dagarna har kommunen fått en skrivelse från Arkitekturskolan på Kungliga Konsthögskolan där man önskar studera Gyttorp närmare som man finner vara ”ett av de internationellt sett verkligt intressanta restaureringsobjekten i modern bebyggelse”

För min egen personliga del har jag aldrig påstått att de genomförda renoveringarna av fastigheterna inte blev bra utan vad jag har ifrågasatt var om vi verkligen hade råd till detta och i den omfattning och på det oförbehållsamma sätt som köpet genomfördes.

Satsar man bara tillräckligt mycket pengar så kan man nog få det mesta att bli bra och frågeställningen vid debatten 1995 var ju till stor del om de ekonomiska riskerna, den ekonomiska insatsen och omfattningen av projektet.

När det gäller den ekonomiska biten så tycker jag nog det fortfarande går att ifrågasätta om de ekonomiska resurserna har hanterats på det för skattebetalarna mest effektiva sättet

Det kan dock vara en subjektiv bedömning utifrån vad var och en anser vad och i vilken omfattning det skall vara värt att satsa pengar på.

Sedan finns det ju en fortsättning på den här historien i och med att värdet på fastigheterna efter en investering på 61 milj. Kr skrevs ned med 31 milj. Kr för att sedan säljas till Norabostäder AB för 14,5 milj. Kr efter det att kommunen genom aktieägartillskott skjutit till 8 milj. Kr till Norabostäder så de skulle få råd att köpa just kommunens fastigheter i Gyttorp.

Men detta är i och för sig en annan historia som detta ärende egentligen inte handlar om.

Var och en må som sagt själv bilda sig en uppfattning om detta var ett bra projekt eller inte.

Jag får tacka för svaret.

(Leif Lindahl, Fp)